vad är felet?
Jag vill vara friskt, vill må bra, vill må som jag gjorde förut. Det går bara neråt. Vad händer? De senaste... 5-6 månaderna har varit de bästa månaderna i hela mitt liv. Även fast du nu har funnits i mitt liv, så vet jag inte varför mitt psyke bara blir mer och mer skadat. Mamma och pappa bara frågar hela tiden, saker som hur det är och vad som har hänt med mig. Jag vill kunna svara, men jag KAN INTE! Jag kan inte svara på en fråga jag själv inte har svaret på. Jag går omkring med magont och känner mig trött i stort sett hela tiden. Du tror på stress, det kan vara så, och jag hoppas verkligen att det är det, och inget annat. Jag vetefan vad jag ska ta mig till. Jag mår som bäst när jag är med dig. <3 Musiken är det som gör mig så jävla nere. Skolan är också ett avgörande faktum. De som jag normalt umgås med vet att jag oftast är skitglad i skolan, men jag vet att iaf en av mina käraste ser genom min fasad. Jag har mina gamla problem, det med att jag skar mig förr. Och nu har jag åter kommit in i det dära stadiet då det är det ända som känns som en sorts medicin, men nej. Jag ska inte göra något. För jag har lovat!
Jag känner mig som en skit när jag bara sitter här och gnäller, eller när jag smsar med dig och bara beklagar mig om mina problem. Det är ju inte ens några riktiga problem, jag är så jävla dum. Fattar inte ens varför jag skriver det här. Alla som läser detta tänker val "hon vill bara ha uppmärksamhet". Nej det är inte så, jag skriver bara av mig här. Det är nästan som du säger. *den som bloggar har inget privatliv* Det har du så himla rätt i. Varför lägger man ut sig såhär på internet egentligen? Jag vet ju inte vem som läser detta, det kan jag aldrig veta.
Fast på något sett så känns det här bättre, jag vet inte varför. Att bara få skriva av sig är så jävla skönt. Detta är liksom min dagbok nästan, en blogg är ju nästan som det.
Om jag åter ska ångest skriva lite så är jag i stort behov av att prata med en Roger! LOGGA IN PÅ MSN!!! Måste prata om på onsdag. Jag ska läsa på mässan, fanfanfan!!! Nervös redan nu, vet inte om jag kommer kunna göra det. Texten tar typ 50sek att läsa, så nej, den är inte lång. Men det är det faktum att jag måste stå upp och läsa inför alla andra, OCH föräldrarna. Kommer ju skämma ut mig! Så snälla snälla snälla Roger, logga in! Jag behöver prata med dig!
Nu har jag skrivit av mig igen... Hoppas att det inte blev allt för tragligt och jobbigt. Jag är sånn, jag upprepar och håller på. Det är inget jag kan göra åt det.
Ha ett bra liv,
Therese
Jag känner mig som en skit när jag bara sitter här och gnäller, eller när jag smsar med dig och bara beklagar mig om mina problem. Det är ju inte ens några riktiga problem, jag är så jävla dum. Fattar inte ens varför jag skriver det här. Alla som läser detta tänker val "hon vill bara ha uppmärksamhet". Nej det är inte så, jag skriver bara av mig här. Det är nästan som du säger. *den som bloggar har inget privatliv* Det har du så himla rätt i. Varför lägger man ut sig såhär på internet egentligen? Jag vet ju inte vem som läser detta, det kan jag aldrig veta.
Fast på något sett så känns det här bättre, jag vet inte varför. Att bara få skriva av sig är så jävla skönt. Detta är liksom min dagbok nästan, en blogg är ju nästan som det.
Om jag åter ska ångest skriva lite så är jag i stort behov av att prata med en Roger! LOGGA IN PÅ MSN!!! Måste prata om på onsdag. Jag ska läsa på mässan, fanfanfan!!! Nervös redan nu, vet inte om jag kommer kunna göra det. Texten tar typ 50sek att läsa, så nej, den är inte lång. Men det är det faktum att jag måste stå upp och läsa inför alla andra, OCH föräldrarna. Kommer ju skämma ut mig! Så snälla snälla snälla Roger, logga in! Jag behöver prata med dig!
Nu har jag skrivit av mig igen... Hoppas att det inte blev allt för tragligt och jobbigt. Jag är sånn, jag upprepar och håller på. Det är inget jag kan göra åt det.
Ha ett bra liv,
Therese
Kommentarer
Trackback
