Myror i hjärnan...

Ååh! Dessa jävla tankar, FÖRSVINN FÖR FAN! Det är så jävla jobbigt med dessa funderingar som kryper in och ut ur hjärnan på mig. Ena stunden är livet en dans på rosor, andra stunden är livet så jävla hopplöst så att jag bara vill dö! Jag tackar Roger för att du hade tid att lyssna på mitt prat igår, det betydde något så otroligt mycket för mig. att få skriva av mig allting. Jag orkar bara inte bära på det själv. C vet ju givetvis också mina tankar, förlåt om jag gör dig orolig nu... <3
Jag behöver få veta sanningen, jag vill veta om det är sant! SNÄLLA...

/ Therese

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0