Bättre dagar...
Åter igen så har det varit ett litet uppehåll i mitt bloggande, hoppas inte att ni saknat mig allt för mycket. Jag mår psyktiskt bra just nu, lite mindre bra fysiskt. Jag har gått och blivit jätte lätt trött och får ont väldigt lätt också. Är ofta illamåeende och har ofta huvudvärk också. Jobbigt, kan jag bara meddela. Vädret gör mig gladare, mer sol åt folket! Fotograferar väldigt mycket nu, så jag släpar med mig kameran vart jag än går nu mera. Våren har både positiva och negativa konsekvenser för mig, dels blir jag mycket glad tidsvis och ibland blir jag verkligen skit nere, i min så kallade vårdepression.
Har mycket att göra på helgerna nu, så kan inte mer än vänta mig att pappa eller mamma kommer börja klaga på det snart. Jag är iaf förberedd.
Skolan går utmärkt bra just nu, eller det känns så i alla fall. Har haft nationella i engelska i veckan, det var uppsatsdelen, vilket var mycket lätt och det kändes jätte bra också. Nationella matte på torsdag... kommer gå skit!
Troxy och jag ska tävla den 3:e Maj, längtar! Vi skulle egentligen också ha tävlat den 1:a Maj, men då kunde jag inte för jag ska sova hos Calle från sista april så, men det är nog värt att skippa tävlingen för att vara med Calle och Marcus den sista april.
Ha det bra tills jag skriver nästa gång,
Therese
-Rubrik-
Vi får gäster idag, strorebror med familj kommer hit. Wheeeeiii. :D Me goes happy. Vi har inte träffat dom på typ ganska länge så det ska bli massa med roligt.
Aja, ha det bra,
Therese
FÖRLÅT!!!
älskar er över allt annat, och ville verkligen inte såra er. <3
utan er skulle jag inte överleva.
Vår depression...?
jag dras till en hemsk handling, som jag helst vill slippa... men ändå vill jag ta till det. jag orkar inte vara falsk och le och skratta. jag vill bara gråta, men klumpen i halsen sitter kvar. jag känner mig ensam, trots vännerna och älsklingen. jag vet inte vad jag ska ta mig till, känner mig helt hopplös.. jag hatar mig själv...
om du pallade läsa, så är det väl braa... eller något. du behöver inte oroa dig för mig, jag klarar mig nog alltid.
//Therese